Spike

STAMTAVLA
SPIKE
S 13029/2000 Rötgad med resultat : HD grad C, AD UA

Mor


Bessi
S 43862/95 H

 Morfar
Oliver Quinto S18796/92 H		 SCHHIII G SUCH NUCH
Grand vom Trollbachtal N10644/91 H
Nightshadow´s Angie S 61318/88 H
Mormor
Shapiro-Ghosten´s Eska S59143/92 H		 SCHHIII SUCH
Glicko von der Kahler Heidie N 11944/90 H
Hay_lie´s Fame S 55926/89

Far


Tassemarkens Nicco
S 55683/96 H

 Farfar
Karga landets Vulf S193391/88 H		 SBCH
Polarmarkens Varro S20721/80 H
SBCH
Norpatorps Terra S 65261/84 H
Farmor
TJH Korad Tassemarkens Cola S 12313/92 H		 TJH Korad SBCH
Dittegårdens Oskov S29907/88 H
Korad SLCH
Roffes Riba S13413/87 H

 

LITE OM SPIKE
Spike är min andra schäfer..son till min (avlidne) schäfer Nicco. Jag skulle absolut INTE ha någon fler hund...Det här kommer att låta klyschigt jag vet...men från dag ett var jag helt SÅLD!! Jag törs nog påstå att jag var till bebisarna i snitt varannan dag. :-) Jag kan säga till Er som funderar på en till hund, det är inte på något sätt mera jobbigt utan bara mera kul! Då valparna var ca 6 veckor kom jag då på besök (igen), den dagen kom Spike till dörren och mötte mig...från den dagen var det VI!.Så när han äntligen fyllde 8 veckor kom han till oss, jag hade tagit "mamma"ledigt en vecka från jobbet bara för att mysa med mina 2 "bubbar".
Under Spike´s uppväxt var han en rejäl buse som många ggr gav oss grå strån. Kan nämna ett par ex:

• Soffan i vardagsrummet....gissar ni vad det kan va? Jo ni har helt rätt! Synen när man kommer hem och hittar sin soffa totaldemolerad är inte att avundas....Skumgummi i HELA HUSET, slamsor av tyg överallt! Man möts av en SKITGLAD SPIKE (som inte tycks förstå allvaret i det hela) som säger TJA! VÄLKOMMEN HEM!! Nicco vågade överhuvudtaget knappt visa sig, så mycket skämdes han över sin avkomma....

• Toalettpapperspaketet glömt framme, behöver jag säga mer.....:-)

• Trasiga mattor, skor osv..

TÄVLING
Mitt tävlingsintresse tog snabbt vid när det visade sig att det här tyckte han var skitkul! Så september -01 gjorde vi premiär på lydnadstävling. Har nog aldrig varit så nervös, Spike måste trott han fått en fullständig galning på andra sidan snöret! Resultatet var inget att skryta med men jag/vi fick blodad tand. Vi har nu ett LP i lkl1 och jobbar för fullt att fixa det i 2:an.
Idagsläget (augusti 2007) har jag beslutat för att Spike ska få gå i "pension" från tävlingar. Efter hans sjukdom, har vi inte riktigt kommit igång och han tycker personligen att det är mycket roligare att få vara på klubben när det är träning. Så...när man snart är 8 år, tycker jag att han ska få bestämma det.
Bilder från lite tävlingar kommer snart!

SJUKDOM
Spike har under hösten/vintern 03/04 varit mycket sjuk. Det hela började i september då han plötsligt blev loj och orkeslös oxå med lite klåda. Veterinären behandlade då honom mot rävskabb. Han gjorde inga direkta resultat på den behandlingen utan vart undan för undan lojare och stelare i kroppen. Svårt för att sitta främst.

Så iväg igen..Vi röntgar honom i ryggen och veterinären konstaterar att han har det s.k L7-1- syndromet, förträngning av kotkanal. Efter 4 dagar tas han in för operation. Detta i början av november. Operationen går bra men under natten han är kvar har han dock hemlängtan och gråter och biter på burgallret, detta resulterar i en avbiten hörntand. Så efter en vecka bär det av till doktorn igen, för rotfyllning...Spike har en gräslig tandvärk! Stackarn :-( Jag måste lämna Spike över dagen då han ska sövas igen. Då ringer ytterligare en veterinär!! som tycker att Spike är dåligt musklad runt huvud och hon misstänker en muskelinflammation (förtvining) och vill ta prover då han ändå sover. Vad säger man??!! Ja visst kan ju inte säga nej nu! När jag hämtar honom på eftermiddagen får jag mitt livs chock! Dom har rakat och tagit en bit mitt på skallen! Spike vinglig och jag grät som en tok!! Vi åker iaf hem och Spike lägger sig. Efter en vecka ringer de och säger att de tagit för lite prover och kan därmed inte läsa av provet.

Nu börjar eländet..jag vet inte hur mycket mediciner jag ger honom men det är en hel del tabletter....Till saken hör att han visar inga tecken på att bli bra. Han får febertoppar och vi måste åka ett par ggr till veterinären akut då han bara ligger och skakar. Nya mediciner ....

Så gör han en liten förbättring, men i december blir han plötsligt halt! kan inte gå eller stödja på vänster bakben plus 40,4 i feber. In på OP igen och där hittade de en inflammation i ledvätskan i bakhasen. Hasen spolades med antibiotika och vi fick åka hem med nya mediciner.
Nu gör Spike en liten förbättring. Men vill inte bli helt bra. Tillbaka till veterinären...vi fortsätter att kolla upp misstanken om muskelsjukdomen och min veterinär tar kontakt med en annan kollega som misstänker samma sak. De sätter in en rejäl dos med kortison och förklarar för mig att sjukdomen alltid kommer att finnas, men många hundar lever ett bra liv med kortison. Får kanske räkna ut honom från tävling och hård träning, men vad gör väl det! bara han får vara kvar! I den här svängen åker jag till ytterligare en veterinär som konstaterar samma sak som de andra. Det här är i slutet av mars och vi bestämmer oss för att avvakta och se hur den nya medicineringen fungerar och blir det inte bra kanske vi måste överväga att ta bort honom inna vi hämtar nya valpen...STORA TÅRAR föll den här dagen, kan jag säga.....

Men..mitt i allt elände som varit...Spike har inte haft ett enda "återfall" efter detta, han har mått kanon på kortisonet och är tillbaka som han alltid varit. GO, GLAD och GOSIG!

Idagsläget har vi helt slutat med all medicinering och han mår toppen! Vi har varit på 3 efterkontroller för att titta till hans blodvärden och allt är bara bra.